hasselindell.se

Jag var på en liten Bazar i Sousse, Tunisien onsdagen den 10 maj

Jag hade passerat på gatan några minuter tidigare och helt enkelt blivit inkastad.

I alla fall intjatad.

 Titta, titta, fina jackor, fina väskor, fina priser”

”Specialpris till dig , min vän.”

Denna gång var språket engelska, även om det mycket väl skulle kunna vara på svenska.

Språkkunnigheten var hög bland försäljarna.

Han visst nog inte att jag var svensk, efter som han inte frågat. Konstigt nog.

Jag var måttligt intresserad och försökte gå ut ur bazaren men blev i det närmaste stoppad.

Dessutom mutad med en påse med små presenter.

Jag gick till med mina “ presenter “ som jag visste var ett trick som många körde med. Vill man behålla presenterna måste man köpa något.

Jag gick där bland allt läder, vattenpipor och kameler i varierande storlekar och tänkte tillbaka några år. Dels tänkte jag på de första gångerna jag besökt Tunisien och faktiskt jobbat hårt med att pruta. Gillat läget, även fast det var jobbigt. Denna gång var jag inte lika entusiastisk.

Sen tänke jag på detta med begreppet lura. På ett eller annat sätt blev vi ju alla lurade. Speciellt som turister. Det fick man ju ta med i begrepp och beräkning.

Jag tänkte då tillbaka på en diskussion som jag hört från en bekant som arbetade med SFI, Svenska för invandrare. En kvinna från det forna Jugoslavien hade diskuterat, frågat och samtidigt ondgjort sig över några av sina landsmän som hon tyckte lurade Sverige på pengar.

Hennes fråga var om ett ordspråk. Vad fanns det för ordspråk på svenska gällande detta med att luras ? Kvinnan slog i sin ordbok fram och tillbaka för att finna vad hon sökte. Svenskläraren funderade och svarade att det fanns ett svenskt ordspråk som ” Ärlighet varar längst ” varpå kvinnan slog i sitt lexikon igen och fick betydelsen klar för sig – varpå hon skrattade och sade att hon menade precis tvärtom. Hon slog i sitt lexikon igen och sken upp.

” Nu vet jag vad det blir på svenska ” , sa hon och sken upp.

Jaha, sade svenskaläraren, och förklarade att begreppet inte fanns på det sättet i Sverige.

Elva sekunder hade gått och försäljaren väcker mig ur mitt dagdrömmeri om ordspråk för att tjata vidare.

Jag tänkte mig nu en liten fint för att se om jag skulle kunna komma ut från Bazaren så jag frågade om han hade någon svart läderväst. Jag skulle inta ha någon , men jag såg inte heller någon. Men jag vet ju vad försäljare brukar göra.

Han tittade sig omkring varpå han sa: ” Just a minute ” och försvann till någon granne för att köpa in en väst.

” See you tomorrow ” sa jag till expediten och gick ut på gatan med mina ” presenter ”

Den som luras vinner ?
Var det så ? frågade jag mig själv och skrattade.